Operationsdagen Del 2
Den vitklädda personen presenterar sig som Daniel, sjukskötare som ska ta hand om mig ett dygn. Åh nej, tänker jag! En ung kille som ska ta hand om en när man är fullständigt handikappad, inte kan ta sig till toan själv och dessutom har mens.
Jag fick såklart mens lagom till operationen. Man fick ha binda och inte tampong informerade sköterskan mig innan operationen.
Efter ett tag börjar jag få upp värmen men har ont i hela magen. Daniel ser direkt på mig att jag har ont och frågar om jag vill ha smärtstillande. Det vill jag och får något via infarten i armen. Efter en stund släpper smärtan och jag känner mig som
vanligt igen. Jag får in lite kaffe och det smakar helt underbart. Tyvärr vill dem att man är fastande första dygnet efter bukplastik om det skulle uppstå någon blödning så det blir ingen mat. Jag är inte hungrig så det gör inget för min
del, mest glad över kaffet och att jag inte har ont eller fryser mer. Klockan är nu ca 14.00.
Skickar lite sms till nära och kära och berättar att jag lever och att allt gått bra. Nu med facit i hand så borde jag väntat med att ropa ut att allt gått bra. Man får dränage där sårvätskan ska kunna rinna ut men i mina var det mest blod. En av sköterskorna
uppmärksammade att mina dränage fylldes med blod och inte sårvätska. Jag började dessutom få väldigt ont igen och smärtstillande hjälpte inte som det borde.
Efter en stund hörde jag att de pratade om en misstänkt blödning och att beställa blodpåsar om det skulle behövas senare under kvällen. Jag hade ont och hade även fått problem med urinträngningar. Jag har väldigt lätt att få urinvägsinfektion och
det verkade som att jag fått det nu. Sämre tajming kunde det inte bli.... Så där låg jag, orörlig, ont och fruktansvärt kissignödig. Varje gång Daniel kom med ett bäcken som jag skulle kissa i så grät jag av smärta. Det kändes som att kissa taggtråd.
Kirurgen och övrig personal hade åkt hem för dagen och det var mörkt ute nu. Det var bara jag och en till patient som sov över på kliniken samt en sköterska som skulle ta hand om oss under natten.
Jag började bli smått orolig för vad det innebar att ha en blödning i magen. Är det farligt? Är det bråttom att åtgärda detta? Kan jag dö? Många tankar for runt i huvudet. Daniel som åkt hem för dagen fick komma tillbaka till jobbet igen. Han sa
att det skulle bli en operation till och att kirurgen också var på väg in igen. Klockan var nu ca 22.00.
Del 3 kommer så småningom....
